.

jag börja gråta, helt ärligt jag böra gråta när vi satt o käkade middag idag.
Vi snackade om min farmor, farfar och farbror.
Sure visst har jag sett min pappa kanske typ "ledsen" inombords men aldrig att gråta?!?! MIN PAPPA GRÄT!
okej min mamma också, men det va ingen nyhet. Jag kunde inte hålla mig, asså vet ni hur fucking jävla jobbigt det va att se båda sina föräldrar gråta(?) Och dessutom min pappa som alltid klagar på att man själv gråter hela tiden, som alltid har varit så stark och allt.. FÖRSTA GÅNGEN, såg jag han gråta!
Det här fick jag veta att när han var 10 år dog hans pappa i hudcancer och pappa kommer ihåg skriken från hans pappa, fatta va hemskt! Och en dag när pappa kommer hem från skolan så står MASSA bilar utanför vårt hus, då fattar han att hans pappa är död :'/
Sen dog hans mamma också i cancer, och det var så sorligt för innan hon dog, va hennes största önskan att få se alla sina barn tillsammans där i det lilla rummet på sjukhuset, så där stod min pappa, Margareta och Mats. Dagen efter så dör hon "/
och nu till hans bror, det va så sjukt hemskt, pappa va på jobbet och någon som han kände ringde o sa; "din bror har lagts in på sjukhus"
Pappa tog det lixom som; "jaha har han brutit ett ben eller nått... " men sen ringer hans fru (min mamma) och säger att dom måste åka till sjukhuset, då förstår han att nånting är inte rätt. Då får han reda på att hans bror har en tumör längst upp i skallen och han är helt stum och kan inte prata men han hör fortfarande. Pappa och hans syrra bestämmer att dom ska ta ut den där saken man andas i för att få luft? jag tycker dom tog rätt beslut för han skulle verkligen inte må bra av att sitta i en rullstol hela livet o inte kunna göra nånting lixom..
förlåt pappa att jag tog upp det här ämnet vid matbordet, att bara se dig sitta där o gråta, vet du hur ont det gjorde?
förlåt, jag älskar dig, även fast vi bråkar ibland..
Jag fick ju aldrig träffa farmor, men jag börjar gråta ändå om någon pratar om henne.


farmor&farfar