.

okej, nu blire kanske ett långt inlägg. Inte vet jag, men jag måste skriva ut mina känslor för jag har ingen att prata med just nu och allt känns bara så jävla jobbigt!
okej för det första, Philip, en kille jag började känna för ungefär ett år sedan, vi blev så tajta vänner, vi berättade saker för varann, vi grät i telefon o ja herregud. Men nu är den tiden borta och jag har kastat bort den för jag berättade att jag "typ" gillade honom mer än en vän. Han kände exakt samma sak. Jag funderade hur jag egentligen ville ha, jag kom fram till att det aldrig skulle funka mellan oss. Han bor på Ekerö och jag i Sollentuna och det tar mer än en timme att åka. Han säger att han skulle åka ända hit för mig, men jag har ju även innebandyn, som är mitt liv! Även om philip betyder otroligt mkt så det gör ont. Men iaf så har han o jag bråkat massa nu och jag har kommit fram till att jag vill bara vara bästavän med honom, det känns så konstigt efter alla månader lixom.
Hela dan i skolan grät jag när ingen såg på, det var hemskt att inte kunna prata med någon, men vissa förstod att jag inte va likadan som jag brukar. Men nu strömmar tårarna igen, jag vet inte var jag ska ta vägen för att något ska bli bra. Var jag än är så blir allt fel, så säg ett ställe där mina tårar slipper rinna? :'/
Min allra bästavän, Therese heter hon, jag älskar henne verkligen så otroligt mycket så jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan henne. Men saken är den, hon har helt glömt bort mig. och jag klarar mig inte utan henne, så förstår ni då att jag har förlorat två personer på en dag(?) eller jag har ändå förlorat en till, men han behöver vi inte nämna.. :'(
sådär, nu känns det väl lite bättre, men nu ska jag väl lägga mig i sängen och försöka sluta gråta.
Det här måste ju sluta i någon ände, vilken väg jag än tar måste det ju få slut på alla tårar?